Vegetarisk moussaka

10/31/2012

Det har inte blivit så mycket spökande eller halloweenfirande hos oss idag även att jag var sugen på att göra något skoj med barnen, men nattjobbet gör mig inte alltför pigg. Det blir spökrunda och annat rys, förlåt (hi hi) mys till helgen. Bjöd på Facebook på en gammal bild på spökmaränger och receptet på dem hittar ni här. Det är ungefär så långt mitt halloweenbakande brukar sträcka sig... Pumpamonster har barnen och Berra fixat så fina och så har min söte man dekorerat min blomsterspaljé med ett stort hjärtan av trädgårdsbelysning. Nu är det riktigt höstfint i trädgården! Kom och hälsa på vet ja´!


Andra middagen ifrån Middagskorgen var en broccoligratäng som gick under namnet falsk moussaka. Inte så oväntat for mina tanka iväg till vanlig moussaka med en ljuvlig hint av kanel. Jag använde därför ubergine i samt kryddade såsen med lite kanel och fick en härlig vegetarisk variant av moussaka. Nästa gång tar jag nog mer fetaost och smular även lite i fyllningen. Med broccoligratängen följde även bacon som skulle stekas och strös över den färdiga gratängen för de som inte vill äta helt vegetariskt. Även denna moussaka går att servera tillsammans med något, men är mycket fin som ensamrätt eller med bara en fräsch sallad till.

Falsk/vegetarisk moussaka, 4-6 pers.
2 aubergine, skivade i centimetertjocka skivor
1 tsk salt

2 broccoli (även stjälken), i mindre bitar
2 gula lökar, hackade
2 vitlöksklyftor, rivna/pressade
1 pkt/burk krossade tomater
2 msk tomatpuré
2 tsk oregano
1 tsk salt
2 krm svartpeppar
2 krm kanel

4 dl mjölk
100 g riven ost
100 g fetaost

Sätt ugnen på 225°. Skär aubergine och lägg på hushållspapper. Strö över salt. Koka upp vatten och koka broccolin i 1 minut. Låt rinna av i ett durkslag.
Fräs löken mjuk i lite smör i en panna. Tillsätt krossade tomater, tomatpuré och kryddor. Låt tomatsåsen koka ihop ett par minuter.
Värm mjölken i en kastrull och blanda ner riven ost. Låt koka ihop så att osten smälter och du får en ostsås.
Torka av aubergineskivorna och stek dem i olja cirka 1 minut per sida. Lägg hälften av de stekta aubergineskivorna i botten på en ugnsform. Varva tomatsås och broccoli över och täck sedan med resternade aubergineskivor. Avsluta med att hälla över all ostsås  och strö på smulad fetaost. Gratinera i ugnen i 15 minuter, tills osten fått färg.

Nästan lika snabbt som take away, men klart godare

10/30/2012

Brukar ni kika på Solsidan på söndagarna? I så fall vet ni hur Oves fru Anette ser ut. Min kollegas son tycker att jag ser ut som henne när jag har håret rakt. Tur kanske att det gällde utseendet, för jag hoppas inte att jag upplevs lika intensiv som Anette. Eller ännu värre om han hade tyckt att jag såg ut som Ove :-O Fast å andra sidan tycker Ove att Anette är en 10-poängare så alltför illa är det inte, ho ho...

Denna veckan har barnen höstlov, vilket jag också önskar att jag hade. Men Berra och jag saxar mellan olika arbetstider plus lite barnvakt däremellan så i alla fall barnen kan ha lov. Eftersom jag fortsätter vara nattuggla ett litet tag till passade vi på att ta Middagskorgen denna veckan. Det är smidigt med en färdig meny med snabblagade middagar när jag stiger upp halvgroggy framåt eftermiddagen. Först ut denna vecka var saftig burgare med hemgjorda pommes och äppeltzatziki. Bytte ut en del av potatisen mot andra rotfrukter och gjorde endast lite små ändringar i receptet, så här blev det. Om någon skulle undra vart bröden tagit vägen, går det självklart stoppa burgarna mellan ett par och använda tzatzikin som dressing, men vi tyckte det räckte med lite fräscha grönsaker till. Alla åt med stor aptit. En rätt som skulle kunna passa till fredagsmyset.



Burgare med rotfruktspommes och äppeltzatziki, 4 pers.
Rotfruktspommes:
1 kg potatis eller blandade rotfrukter, skalad och skuren i lillfingerstora stavar
olivolja
flingsalt

Äppeltzatziki:
2 äpplen
2 dl matyoghurt
1 vitlöksklyfta, riven (lade jag till bara för att det är så gott)
1 tsk svensk senap
1 krm salt
1 krm svartpeppar
1 krm lökpulver

Burgare:
500 g nötfärs
100 g riven ost
1 gul lök, riven (råkade jag riva i av bara farten, men det stod inte i receptet)
1 ägg
1 msk worcestershiresås
1 tsk salt
1 krm svartpeppar

Sätt ugnen på 250°. Vänd runt potatisen/rotfrukterna i lite olivolja och sprid ut på dem på en bakplåtspappersklädd plåt. Strö över lite flingsalt. Rosta dem i ugnen i 20 minuter. Ta ut efter halva tiden och vänd runt dem.
Blanda matyoghurt med kryddorna och riv ned äpplena oskalade.
Blanda nötfärs med ost, ägg och kryddor. Forma med fuktade händer till 8 platta burgare. Stek dem i smör i en stekpanna.
Servera burgarna tillsammans med rotfruktspommes, äppeltzatziki och lite fräscha grönsaker. Ät och njut!

Att vara vuxen. Eller inte...

10/29/2012

För någon vecka sedan pratade vi om hur gamla (och unga) alla är på jobbet. När då en av mina kollegor säger att en av de nya syrrorna är 31 år, så tänkte jag "jaha, 2 år yngre än mig". Eller hur... Snacka om att jag inte hänger med i mitt eget åldrande. Rent önsketänkande. Vissa saker man intalar sig blir ju sanna och eftersom jag brukar säga att jag är jämnårig med de som är 27-29 år på jobbet så...
De få gånger jag ändå vill känna mig lite vuxen lagar jag stek, vilket egentligen är mycket enkelt. Men finns det någon bättre matlagning som rent ut säger jag-är-vuxen-och-har flyttat-hemifrån-och-fixar-steken-till-söndagsmiddagen? Denna gång var min stek extra fin, då jag hade fått en vildsvinsstek av en vän. Tack snälla Markus för det! Har ni ingen vän som skänker er vildsvinskött, så går det precis lika bra med vanlig tamgris (mycket konstigt ord tycker jag, känns som de bor inne i huset då). Har aldrig tillagat stek på vildsvin så jag googlade fram ett recept av Jens Linder. En enkelt kryddad stek med en fräsch smak av citron och till det en god brunsås på skyn att skopa in med sked. Till köttet ville jag ha gratäng, men bytte ut hälften av potatisen i en klassisk potatisgratäng mot jordärtskockor bara för att det är så gott. Osten hann tyvärr bli lite bränd innan potatisen mjuknat helt. Ändå en finfin söndagsmiddag helt enkelt.


Vildsvinsstek med honung och citron, 6 pers.
1 ½ kg vildsvinsstek eller stek från gris (min var lång-smal så jag band upp köttet lite)
salt
vitpeppar
1 dl flytande honung
1 citron, pressad saft

Sås:
2 msk vetemjöl
2 dl vispgrädde
2 dl steksky  2 dl kalvbuljong
2 kvistar rosmarin  1 msk svartvinbärsgelé 1 msk kinesisk soya vitpeppar 

Sätt ugnen på 150°. Salta och peppra köttet rikligt och stek det runtom i smör i en panna. Lägg köttet i en ugnsfast form. Häll på ½ dl honung och saften från halva citronen. Sätt in i ugnen och stek i 1 timme. Ta ut steken och häll på resten av honungen och citronsaften. Sätt in formen i ugnen igen och stek tills innertemperaturen är 70°.  Beroende på hur tjock och stor din stek är tar det allt mellan 15-45 minuter. Ta ut köttet och låt det vila inslaget i aluminiumfolie i 10 minuter.
Såsen: Blanda ut mjöl med grädde i en kastrull och häll i skyn från ugnsformen samt kalvbuljongen. Lägg i ett par kvistar rosmarin. Koka ihop utan lock i 10 minuter och smaka av med gelé, soya och peppar.

Potatis- och jordärtskocksgratäng, 4-6 pers.
500 g jordärtskocka, skalade och skurna i skivor
500 g potatis, skalade och skurna i skivor
2 kvistar rosmarin
2 klyftor vitlök, pressade/rivna
1 gul lök, hackad
3 dl vispgrädde
salt
50 g riven parmesanost (eller annan god ost)

Sätt ugnen på 225° (eller öka från 150°) . Lägg rotfrukter, rosmarin, lök och vitlök i en gryta. Häll på grädden och salta rikligt. Låt koka upp under omrörning och sänk sedan värmen och låt sjuda på svag värme i 20 minuter utan lock tills potatisen har mjuknat. Rör lite då och då så det inte bränner fast i botten. Smaka av med salt. Häll över i en ugnssäker form. Strö över riven parmesanost. Gratinera mitt i ugnen i 15-20 minuter tills den fått fin färg.




Knivskarpt läge

10/28/2012

Jag fick en förfrågan från Whiteaway om jag ville testa någon av deras köksprodukter. Ärligt talat är jag ganska välskodd när det gäller just köksapparater (det enda jag är rik på...). Inte så konstigt å andra sidan med mitt matintresse, fast med det är det inte sagt att jag är nöjd med alla maskiner. Vad saknar jag då i min maskinpark (ho ho...)? Jag har faktiskt ingen bra knivslip, förrän nu. Jag har hittills slipat mina knivar på en enkel modell som inte är eldriven. Bäst är kanske om man är haj på att använda ett knivstål/knivbryne, men en sådan vågar inte jag slipa några knivar på. Nu fick jag möjlighet att testa slipa mina knivar i en elektrisk knivslip från OBH Nordica och kan bara säga att jag är jättenöjd. Den är lättanvänd och på bara ett par minuter är kniven vass. Hade denna knivslip varit dyrare hade det varit annorlunda, men jag tycker det är väl värd sina pengar. Om ni är som jag och varken kan eller vågar hantera ett brynstål. Hur brukar ni vässa era knivar?



Denna gång har Berra varit med och slipat knivarna för senast jag köpte knivslip glömde jag berätta att jag hade gjort alla knivar vassa igen. När Berra sedan skulle skära upp en frukostbulle som han höll i ett stadigt grep i handen och tog i med vad han trodde var samma gamla slöa brödkniv for han för lätt genom bullen... Aotch!
 

En uppfriskande bekantskap

10/26/2012

Det är inte så ofta jag har vintips på bloggen, vilket beror på att jag inte kan någonting om vin. Jag vet vad jag tycker är gott i vinväg och om vi tycker vinet vi druckit passar tillsammans med maten vid den middagen. Jag känner nästan bara igen vin utifrån utseendet på flaskan, så när de byter ut etiketter blir jag smått förvirrad. Längre än så sträcker sig inte mitt vinkunnande. Men med det är det inte sagt att jag inte är intresserad av vin, bara på mitt eget enkla vis. En ny bekantskap i cavafamiljen är detta mousserade vita vin vid namn Anna de Codorníu. Jag har av någon oklar anledning helt missat vinet på gröna skylten för jag tycker jag snokat noga bland allt bubbel. Men vinet är helt klart en ny favorit bland de mousserade vinerna. Det har en friskare smak, precis som saftiga krispiga äpplen och utan att vara för torrt. I mitt tycket ett mycket prisvärt vin om ni inte vill lägga stora pengar på champagne så har ni här ett fint alternativ.


Här ska det njutas av räksoppa ikväll och sedan blir det gos med familjen för imorgon väntar helgjobb. Ska det fortsätta komma blixthalka så kommer vi säkert få lite extra att göra på jobbet, så se till att hålla er på benen om ni inte vill hamna i min vård ;-)
Ha en skön helg mina vänner så hoppas vi på en massa sol även om det är kallt, så det blir uppiggande när ni är ute och njuter av hösten. Kram.

Hösten har sina ljusa stunder

10/25/2012

Bloggen (och jag) tackar och bockar för alla fina grattishälsningar. Skönt att veta att ni i alla fall ännu inte är trötta på oss. Oavsett hur länge till bloggen och jag kommer kämpa på tillsammans kommer vi inte än på ett tag avsluta våra relation.

Jag är inne i en tråkig period med nattjobb, vilket inte är direkt upplyftande i mörkret som infunnit sig. Det är fortfarande aningen mörkt när jag kryper i säng och börjar återigen mörkna när jag stiger upp. Igår väcktes jag dessutom med ett ryck när huslarmet gick! Hoppade med bultande hjärta i lite kläder, men vågade inte stänga av larmet förrän jag svarat Securitas, som vårt larm är kopplat till. Med dem på tråden smög jag ned och kollade källaren där larmet hade lösts ut, men allt var okej. De såg inget på de foton heller som vår kamera tagit, så det var ett falsklarm. Första gången det hänt under de sju år vi haft larmet. Ni kan förstå hur lätt det var att somna om efter det...

Dagens middag är däremot ett trevligt inslag som förgyller höstmörkret en aning. Jag har tidigare bjudit på kanelkryddade biffar/burgare i bistron tillsammans med rödbetor, men då i en helt annan rätt. Denna gång serverade jag rödbetorna kokta till biffarna samt en fetaostcreme till, vilket är precis lika gott det. Den där halva teskeden med kanel i färsen gör att biffarna får sig ett fint lyft, testa får ni se.



Kanelkryddade burgare fetaostcreme, 4 pers.
600 g blandfärs
1 dl hackad färsk persilja
1 vitlöksklyfta, riven/pressad
1 tsk salt
½ tsk svartpeppar
½ tsk kanel

2 dl crème fraiche
150 g fetaost
svartpeppar
klippt bladpersilja (mynta passar säkert också fint)

rödbetor (minst 500 g), kokta och skalade

Spola av rödbetorna och ta bort blasten, men inget mer. Koka upp vatten i en gryta och lägg i rödbetorna. Koka dem mjuka, vilket tar 30-45 minuter. Spola av dem i kallt vatten och gnid av skalet. Skär dem i klyftor eller skivor.
Blanda alla ingredienserna till burgarna och låt stå och dra en liten stund. Forma färsen till 4 eller 8 platta biffar och stek dem.
Rör ihop crème fraiche med smulad fetaost och smaka av med svartpeppar och lite persilja.

Vi firar med äppelkaka

10/23/2012

Vet ni vad... Jag höll på att glömma bort en födelsedag igen... Ska jag vara riktigt ärlig, så var den för en vecka sedan, ja lite mer faktiskt. Nu är det inte vilken födelsedag som helst heller utan bloggens! Helt galet, men den har gått och fyllt 3 år! :-O Under dessa fina år tillsammans med er har jag bjudit på 966 inlägg, inte alla matrelaterade, men snudd på. Ni har dock inte varit sämre, för 8954 gånger har ni tyckt till och lämnat en fin lite hälsning. Några, närmare bestämt 750 000 gånger har någon av er smugit sig in här för att bara kika vad som händer utan att lämna någon avtryck i form av ord, men jag märker att ni finns där. Jag vet inte hur jag ska kunna visa min uppskattning. Tack snälla, alla ni fina läsare som kommer och hälsar på i min bistro! Utan er så skulle recepten fortsatt hamna i min slitna ringpärm även om jag säkert hade lagat precis lika mycket mat. Så vad säger ni, vill ni fortsätta komma på besök ett tag till? (Jag vågar inte skriva ett år till...) En bamsekram till er alla!
Nu bjuder jag inte på tårta idag (är inte direkt  min starka sida...) utan en finfin efterrätt som jag tycker kan kvala in i kategorin mellanmål. Jag har tidigare testat att göra skånsk ebblakaaga
med ströbröd, men fick nu en ljus idé och bytte ut det mot pepparkaksmüsli. Kakan blev på så sätt extra kryddig.


Skånsk äppelkaka, 4 pers.
2 dl pepparkaksmüsli eller annan crunchmüsli
2 dl äppelmos
2 äpplen, skalade, urkärnade och skurna i tunna skivor
ev. malen kanel
ev. strösocker
25 g smör

Sätt ugnen på 200°. Lägg hälften av müslin i en ugnsform. Täck med hälften av äppelmoset och skivorna från ett äpple. Har du inte använt smaksatt müsli, pudra över lite kanel. Upprepa sedan allt igen. Avsluta med att hyvla över lite smör. Grädda kakan tills äpplena är mjuka, 30-35 minuter.
Servera tillsammans med vaniljsås eller vaniljglass.


Äppelmos (recept från Vår kokbok)

Skölj frukten och skär bort allt som är skadat, även bruna stötskadade delar. Skär frukten i bitar, skal och kärnhus ska vara kvar. De ger moset god smak och fastare konsistens. Lägg efterhand den skurna frukten i vatten med askorbinsyra (1 krm per liter vatten), så att den inte mörknar.
Koka frukten mjuk och mosig i lite av vattnet (ta inte allt som frukten legat i), cirka 1 dl vatten till varje 2 liter skuren frukt. Passera den kokta frukten genom en sil eller ett durkslag. Tillsätt sedan askorbinsyra, utrörd i lite av moset, så att det behåller sin ljusa färg. 1 krm askorbinsyra till varje liter passerat mos. Sockra utifrån hur sött du vill ha ditt äppelmos. Eftersom jag vill ha ett mycket lättsockrat äppelmos kan jag bara förvara lite åt gången i kylen och fryser in resten.

Sallad med picklade grönsaker

10/22/2012

Bortsett från en kort löprunda igår var dagens träning det första passet sedan vi kom hem från semestern, så ser ni någon stelbent som knappt kan röra sig längs Kalmars gator vet ni vet det är. Lova att ni hälsar oavsett min silly-walk (ja, tänk er Monty Python). Jag har börjat misstänka att vår tränare har en sadistisk sida och riktigt njuter när vi lider. Men det är kanske tur att han är instruktör och inte stänger in människor i sin källare och plågar dem. No pain no gain, right...
Så aningen slutkörd... förlåt, pigg som attan tänker jag inte bjuda på någon murrig hösträtt utan ett fräsch sallad som passar som lunch vilken dag som helst. Ibland är det något väldigt enkelt som gör en rätt god, som Camillas marinad till de ugnsrostade grönsakerna. Och här är det just den lilla tvisten av picklessmak på grönsakerna som gjorde att vi tyckte salladen blev så god. Berra sneglade först efter någon sås, men tyckte sedan att det hade varit ett onödigt tillbehör.



Sallad med picklade grönsaker och sesampanerad kyckling, 4 pers.
2-3 port. bulgur
3 msk rödvinsvinäger
1 msk strösocker
1 rödlök, strimlad
1 squash, i mindre bitar
1 röd paprika, i mindre bitar
½ kålrabbi, tunt hyvlad (eller äpple)
70-100 g bladspenat
150 g fetaost

600 g kycklingfilé, tunt skuren
1 tsk salt
1 krm svartpeppar
1 dl sesamfrön
1-2 msk sesamolja

Koka bulgurn enligt anvisningar på paketet. Låt svalna lite. Rör ihop vinäger och socker tills sockret löst sig. Lägg i lökstrimlorna och låt dem dra 5 minuter. Vänd sedan ned squash och paprika.
Krydda kycklingbitarna med salt och peppar. Vänd dem sedan i sesamfrön och stek i olja. Ringla sesamolja över de färdig stekta kycklingbitarna.
Blanda bulgur med de picklade grönsakerna, kålrabbi, spenat och fetaost. Servera tillsammans med kycklingen.

Ölkokta musslor och chili

10/21/2012

När jag handlade i helgen köpte jag med mig nät med färska blå musslor från fiskdisken. Jag köpte även ett gäng färska räkor, men hade ingen plan för något av dessa. När jag tillagar musslor blir det alltid att jag antingen kokar dem i vin (ungefär så här) eller vitlöksgratinerar dem. Det var två av de tips jag fick på Facebook, så nästa gång det vankas vinkokta musslor ska jag gå på era andra tips och köpa hem vinet Bereich Nierstein samt smaksätta med lite chili och koriander. Men denna gång blev det Kims förslag jag föll för att ölkoka musslorna, vilket jag spanat in på hennes blogg för en tid sedan. Spadet fick även smak av chili, bacon och persilja. Mycket gott!! Vi drack en cava till som passade fint med sin friska smak, men jag kan tänka mig att en ljus lager också smakar bra. Räkorna åt vi vid sidan om tillsammans med ett gott bröd.
Kim använde röd chili i sitt spad, men då jag har snälla vänner som försett mig med gul habanero och Dorset naga tog jag lite av dessa. Märk väl lite. Kanske fegade jag aningen mycket när det gällde Dorest naga, men chili som är bland världens starkaste har respekt med sig... 

Jag kan när som helst skörda egenodlad chili! Det har gått både bra och dåligt med mina plantor. Gul habanero blev det inga skott alls av, Jamaican bell blommorna ramlade av och Hot lemon blev endast några få frukter på plantan. Röd chili blev det desto mer av. Dessutom de två snackpaprikasorter jag planterade (en gul och en röd) verkar ha parat sig med chiliplantorna för de är mer som chili i både smak och utseende. Den röda snackpaprikan är små knubbiga orange frukter som är så håll i hatten starka. Lurade Berra att vara provsmakare efter att jag snittat upp en och kände doften av chili... Så ni får försöka föreställa er min man tugga på vad han tror är en liten paprika (fast jag sa att jag trodde den var stark), men inser att den smakar chili - mycket chili. Brände i munnen i drygt en timme. Ledsen älskling... 
Hoppas kunna dela med mig av chili till mina vänner väl fler sorter mognat. På ett snällare sätt ska tilläggas.


Russinets ölkokta musslor, 4 pers. (små portioner) eller 6 förrätter
2 nät blåmusslor (2 kg)
4-5 vitlöksklyftor, finhackade
1 gul lök, finhackad
1 röd chili (jag tog blandade sorter; gul habanero, röd chili och dorset naga), finhackad
1 pkt skivad bacon (140 g), strimlat
6 dl öl (med liten beska, jag tog Pripps blå lättöl)
2 dl majskorn
1 dl hackad bladpersilja
salt & svarteppar

Spola blåmusslorna i kallt vatten. Knacka dem som är öppna mot bänken och de som inte stänger sig, slänger du. Fräs löken, vitlök och chilin i olja i en stor gryta. Har du inte en tillräckligt stor gryta som rymmer alla musslor, så koka dem i omgångar. Knaperstek baconet. Hälften av baconet lägger du i grytan tillsammans med öl, majs och persilja. Salta lite samt dra ett par varv med pepparkvarnen över och låt allt koka upp. När vätskan kokar lägger du i musslorna, rör om och ångkokar musslorna i cirka 5  minuter. Rör om någon gång under tiden. Musslorna är klara när de har öppnat sig, så de musslor som inte öppnat sig slänger du. Fördela musslorna och buljongen i skålar, toppa med resten av det knaperstekta baconet samt lite persilja. Servera tillsammans med ett gott bröd att suga upp vätskan med.


Istället för söndagsstek

10/20/2012

Ett av de tomattips jag fick var som ni vet att ugnsrosta en del av tomaterna och det är sedan länge en favorit. Tomater som sakta får mjukna i ugnen på svag värme blir underbart söta. Har du gott om tid sänker du temperaturen och låter tomaterna gå ett par timmar i ugnen och har du ont om tid så ökar du bara gradantalet och minskar på tiden. Men mitt tips är att ni tar er tid och låta dem gå minst en timme i ugnen så att smakerna får komma fram ordentligt. Jag blandade stora tomater och olika cocktailtomater som jag delade i lika stora bitar. Tillsammans med ugnsbakade äppelklyftor och en god aningen syrlig fläskytterfilé blev det en riktigt trevlig helgrätt. Om ni passar på att bjuda hem lite vänner på middag imorgon, så kanske filén kan vara ett alternativ om ni inte vill slå till med en söndagsstek.

Jag köpte med mig ett nät blåmusslor hem, så här vankas det kokta musslor ikväll. Lutar åt att de får sig en omgång i en öl- och chiliblandning. Återkommer med resultatet. Fortsatt trevlig helg allesammans!


Fläskytterfilé med chutneydressing, 4 pers.
600 g fläskytterfilé
1 tsk salt
½ tsk svartpeppar

Dressing:
1 msk vitvinsvinäger
1 dl chutney (jag tog min krusbärschutney, med det funkar säker med vilken som)
1 dl olivolja
1 rödlök, finhackad
1 dl hackad bladpersilja
ev. lite peppar

2 äpplen, urkärnade och klyftade
200 g (cocktail)tomater, halverade/tärnade

Sätt ugnen på 150°. Strö ut äppelklyftorna tillsammans med tomathalvorna på en plåt. Strö över lite flingsalt på tomathalvorna. Rosta i ugnen i 1 timme.
Bryn fläskytterfilén runt om, krydda med salt och svartpeppar. Lägg in den tillsammans äpplena samt cocktailtomaterna och efterstek i ca 15 min.
Blanda vinägern med chutney. Vispa sedan ihop chutneyn med olivoljan lite i taget. Vispa tills blandningen tjocknar en aning. Rör i rödlök, persilja och smaka av med peppar. Skär filén i skivor och lägg på ett fat. Ringla över dressingen och servera tillsammans med de varma äppelklyftorna och tomathalvorna samt någon god potatisrätt.
 

Epilog och lite annat

10/18/2012

Här kommer sista inlägget från Alicante jag lovar... Det var en trevlig trilogi att skapa. Ännu bättre att uppleva på plats så klart, men foton är ett fint sätt att suga på karamellen extra länge. Jag drömmer fortfarande ljuvliga drömmar där jag frossar tapas och dricker cava så det bubblar i både näsa och ända upp i huvudet. Ett spanskt kärleks rus som är svårt att nyktra till ifrån. Dessa dagar kunde inte ha passat bättre in i ett ruskigt oktober.

Vår sista dag i Alicante fortsatte vi att strosa runt, glo så huvudet höll på att gå ur led och ta kort på precis allt. Kolla in den söta skylten på huset på bilden till vänster, "la casanita de Ivan y Hugo". Hur gulligt är inte det! Affären på bilden till höger trodde vi var en godisaffär, då det betyder typ "håll käften", men visade sig sälja kläder med roliga tryck.


Eftersom de flesta verkligen ser till att vara lediga på söndagarna var nästan alla affärer stängda, så vi kikade runt lite bland olika marknadsstånd. Jag som gillar smycken fyndade lite roliga armband och örhängen. Dock inga typiska spanska souvenirer.

En av de få butiker som var öppen var El Corte Inglés som är Spaniens största varuhuskedja. Påminde en del om Harrods tyckte jag, fast inte lika pyntad inredning, men alla varor kändes lite exklusivare. De hade vanliga varumärken, men förpackningarna var lite piffigare. För de som inte vill dricka vatten på flaska ur någon tråkig PET-plaska fanns här snygga flaskor att ställa på bordet. Satt till och med larm på en del vattenflaskor.
De hade även flera hyllor med olika presentförpackningar, så som de på bilden till höger med söta påsar fyllda med bak-kit. Något för Kungsörnen att ta efter kanske.

Inte helt oväntat var charken en dröm för oss som älskar plockmat. Vilka ostar som låg där och läskades och alla dessa goda skinkor och korvar... För de som inte nöjer sig med ett par hekto skinka fanns det gott om hela stycken.
Jag botaniserade lite i deras vinavdelning och köpte en cava med mig hem som jag inte sett på systembolaget. Och en burk hela muskotnötter, för de jag köpte på Tobago för ett par år sedan är snart slut.


Vi hittade en mysig bar som vi nästan gick förbi då den låg lite gömd inne bland ett par träd. Bilden är kanske inte den bästa , men visar ändå mysfaktorn.

Här drack vi resans godaste sangria med en riktigt kryddig smak även om varken Martin eller jag tyckte den slog dem vi brukar blanda själva.



Sista dagen på semestern är ett måste att pressa galet mycket i solen, utan solskydd och utan tidsbegränsningar. Linn och jag passade på att ta massage på standen, men det var den snabbaste och slarvigaste massage jag någonsin fått.

Martin skickade vi iväg för att köpa lite lättare lunch och ett tag trodde vi han hade gått på restaurang själv och slagit sig ned vid ett bord. Nejdå.. Han kom tillbaka med en tallrik serranoskinka och manchego, baguette fylld med spansk tortilla plus lite chips. Passade perfekt där i solen när aptiten inte är så stor.



Lite senare smet Berra iväg i ett helt annat ärenden, men kom tillbaka med en flaska cava. Allt för att inte sörja sista dagen på semestern och njuta lite extra. Tro aldrig jag kommer tröttna på mousserat vin... Så där satt vi i sanden och smuttade på cava medan solen började gå ned och tänkte på helt andra saker än den tråkiga flygresan hem.


Jag vet inte hur många bröllopssällskap vi sett under denna helg. Tyvärr många på kvällen och helt omöjliga att fota för en sådan som mig, då jag är usel på att hålla kameran stadigt. Vi har gapat och tittat på dem med stora ögon. I varje sällskap var gästerna otroligt vacker klädda, på ett helt annat sätt än här hemma. Makalösa dekorationer hade kvinnorna i håret och alla i skyhöga pumps. Föds de i högklackat?! (grymt avis...) Finns nog ingen spanjorska som ens skulle se åt ett par foppatofflor. Mitt bland alla dessa vuxna söta små uppklädda barn.


Sista kvällen var vi trötta i benen och gick bara på en restaurang där vi delade på lite blandade grillade grönsaker (paprika, lök, squash, aubergine, grön sparris och svamp) samt albóndigas (köttbullar), igen...
Det ser ut som jag dricker direkt ur spritflaskan från baren, men det är olivolja i flaskan om ni blev oroliga. De hade olivolja smaksatt med chili och andra kryddor att ringla över brödet.

Innan vi åkte hem fanns det bara ett enda självklart val med middagen, att dela en paella. Jag har som ni kanske minns lite svårt för risrätter som nästan bara består av ris utan vill ha mycket godsaker i. Paellan var väldigt god i smaken, men kunde innehållit lite mer av de fiskbitar, räkor och bläckfiskringar som också fanns i. Ett extra plus var att den inte var sönderkryddad med saffran.


Martin och jag var de enda som fick plats med dessert. De andra två delade ytterligare en portion med albóndigas!! Martin valde crema catalana och jag en glassdessert med smak av turron de jijona. Det är ett spanskt godis som smakar som en blandning av nougat, kola och mandel tycker jag. En av marknaderna vi besökt tidigare under dagen sålde olika spanska delikatesser och då passade Martin på att köpa en stor kaka med turron de jijona. Får se om vi kan lura av honom en bit...

Det var mycket motvilligt vi kröp ned i hotellets sängar för att ställa klockan på 04:30 för ingen av oss ville lämna Alicante, men vi kanske kommer tillbaka...

...ännu mer spansk kärlek

10/16/2012

Jag var helt inställd på att proppa i mig en massa god hotellfrukost att jag helt glömde ta med kameran till matsalen varje morgon, så jag har bara ett par bilder jag tog med Berras mobil. Det finns hotellfrukostar som har allt och så finns det de som precis allt vad någon bara kan tänkas bli sugen på. Utöver det vanliga (som även det fanns i en mängd olika variationer) så pratar vi om ett helt bord fyllt med bakverk och chokladmousser, puddingar och andra desserter, pannkakor med smak av pepparkaka, ja, de hade till och med cava och cider för den som önskade började dagen på så vis. Jag nöjde mig med att äta en massa annat gott och ändå nafsade jag bara den där buffén i kanten.


Restaurangen ligger i en utstickande del av hotellet med utsikt över vattnet, så vi valde att äta i den större matsalen även om vår egna betydligt mindre buffé på the Level inte var lika högljudd.


Martin hade redan från början spanat in fortet på toppen av berget och snälla kamrater som vi är gjorde vi honom sällskap till toppen. Såg långt ut redan innan vi började gå.


Men det var en lååång väg upp även om vi stannade flera gånger för att blicka ut över den hissnande utsikten av Alicante.

Vi var mer än nöjd när vi nådde högsta toppen och det kändes bokstavligen (för vissa) som att bestiga ett berg. De hade en servering uppe på berget och Berra ville att vi skulle skåla i cava uppe på toppen när vi äntligen tagit oss upp, men vi nöjde oss med vatten och coca cola.


Så här ser vårt hotell ut sett från toppen. Hotellet är den byggnaden som ser ut som en ringlande orm och de mörka fönsterna mot stranden är bland annat matsalen.


Istället för cava tog vi en fika när vi kommit ned till staden igen. Kände som om vi var de enda som redan hade vaknat. De är inte särskilt morgonpigga de där spanjorerna.


Den här bilden är så underbar tycker jag. Det må se ut som en vanlig gatubild, men de tre personerna på bilden äter en lättare måltid i en lucka i väggen på baren.

Efter att ha knatat omkring ytterligare, fast ner på marken igen letade vi upp ett ställe för att återigen mumsa tapas. Alla ställen bjuder dock inte på goda sådana.Salladen med mozzarella, tomater och mynta var mycket god...


... men det var däremot inte räkorna som skulle serveras med aioli, men var dränkta i senap.


Inte heller den sangria vi beställde var något att skryta med, som billigt rödvin utspätt med vatten. Vi mosade frukten som var i karaffen för att få lite mer smak på den.

Det är alltid kul på resor att kika på alla hus som ser helt annorlunda ut mot hemma i Sverige. Jag gillar verkligen de dova tonerna i beige-gul-orange, som ger ett lugnt intryck. Såg flera balkonger som tar det här med balkongodling till en annan nivå. Antar att de inte solar på balkongen.


Trötta i benen av allt gående kopplade vi av lite på stranden. Vi uppskattade att vattnet var runt 22 grader, men jag är en riktig badkruka och tog bara något enstaka (okej ... ett...) kärringdopp.

Andra kvällen gjorde vi helt tvärt emot den första, istället för att äta alla rätter på ett ställe gick vi på
två olika restauranger. Jag hade velat besöka en tredje för lite dessert, men mitt sällskap fick inte plats med mer mat. Berra har i och för sig alltid plats för mer mat, men när han väl insåg det hade John Blund redan kommit till mig.

Vi hamnade på La Taberna Santa Faz, som var en mycket trevlig restaurang med både god mat och fin service. Där beställde vi fyra olika tapas som kom in i små skålar placerade i en planka med hål för skålarna i som ni skymtar mellan våra glas. Ni ser också att vi äter middag aningen tidigare än spanjorerna.


Längst bak ses musslor i sin skal, toppade med ett kryddigt potatismos, panerade och friterade. Mycket annorlunda, men väldigt gott. Vi åt även potatistortilla, albóndigas (köttbullar), serranoskinka och friterad bläckfisk. Oliver eller nötter serverades alltid på alla restauranger och barer innan maten kom in.

Den värsta hungern var dämpad och vi strosade vidare mellan alla mysiga restauranger och slog oss ned på Koki. Äntligen fick vi en god sangria! Som ni ser är muddlandet av citrusfrukterna viktigt. Jag tycker om när apelsinerna får ge smak åt drycken.

Första rätten som kom in var grillat bröd med en röra av mosade tomater och något som gick under namnet aioli, men som jag inte riktigt vet vad det var. Gott hur som helst.
Martin som har bott i Spanien har varit både vår tolk och spanskalärare under resan, så när han gick på toaletten tänkte vi driva lite med honom. Vi försökte få den stackars servitören att förstå att vi ville skoja med Martin, vilket resulterade i att servitören otåligt väntade utanför toaletten på Martin. Servitören drog med Martin till bordet så han kunde översätta vad det var hans vänner försökte säga som var så viktigt, eftersom han själv inte förstod någon engelska... Han måste trott vi var helknäppa.

Nästa rätt föll inte mig i smaken, men alla de andra, var potatis och bläckfisk som kryddats med en pepprig olja och paprikapulver. Jag har svårt för de där oljorna som smakar lite bittert som man bitit i olivkärnan.
Här mellan kom det in ost (en liknande mozzarella) som friterats fast utan frityrsmet runt. Dessa ostkuber serverades tillsammans med jordgubbssylt, så jag vet inte om vi av misstag beställde något som var tänkt som efterrätt.

Ett fat med blandade kryddiga korvar och ännu mer lufttorkad skinka. Vilka galet goda korvar de gör!
Fast det var så jag kände efter lite extra i magen när vi passerade ett par restauranger där vi kunde se hur de förvarar sina charkuterier. På bilden till vänster får ni kika i taket över huvudet på servitören där det hänger skinkor på tork med små byttor under som samlar upp fett som droppar ut. Bilden till höger visar ett bord utanför en restaurang där de skar upp skinka, korv och ost från. Undra vad de svenska livsmedelsinspektörerna hade sagt...

De spanska nätterna är heta på många sätt (barnfria och allt, ho ho...). Men nu har det gått ett par månader sedan jag behövde sparka av mig både täcke och påslakan för att inte drypa av svett. Men jag gör det så gärna. Det bästa med varma dagar är de ljumna kvällarna där inga jackor behövs. Absolutely lovely!



Stay tuned...